Hammershus

Hammershus - Borgruin

Det verkligt stora utflyktsmålet och något av ett ”måste” för alla besökare på Bornholm utgörs av den mäktiga fornborgen Hammershus. Att få studera ruinerna och njuta av den storslagna naturen, är en stor upplevelse i sig. Ännu mer berikande blir besöket, om man sätter sig in i fästningens spännande och dramatiska historia. På den mäktiga, svårtillgängliga klippan låg tidigare en tillflyktsborg. Spåren av den är daterade till omkring år 800.

Från uppförandet av Hammershus i mitten av 1200-talet och en lång tid framåt, blev borgen ett stridsäpple mellan kungen i Köpenhamn och ärkebiskopen i Lund. Många gånger blev den belägrad, intagen och ödelagd, men återigen uppbyggd. Till sist kom den att användas som statsfängelse.

 

Fästningen blev en symbol för makten över ön och här bodde dess högsta myndighetsperson - en guvernör eller kommendant. Härifrån indrevs också de skatter och andra avgifter som kungar, ärkebiskopar, lübeckare och svenskar ansåg sig ha rätt att ta upp av den bornholmska befolkningen. Storhetstiden var förbi 1683 och man började plundra borgen på sten och annat värdefullt för att kunna uppföra Christiansös fästning samt så småningom också Kastellet och Huvudvakten i Rönne. Dess öde beseglades definitivt, då det även blev möjligt för privatpersoner att använda Hammershus som ”stenbrott”. Förfallet stoppades först 1814 och åtta år senare genomfördes Danmarks första naturfredning omfattande den ruin som återstod av den en gång så stolta borgen.

 

Det finns mycket som tyder på att Jacob Erlandsen, ärkebiskopen i Lund, ville skapa en motvikt till kungens Lilleborg, då han under en orolig period i Bornholms historia lät uppföra Hammershus nära öns nordspets. Exakt vilket år bygget påbörjades vet man inte. Christoffer I klagade emellertid år 1256 över att ärkebiskopen, utan att ha rätt därtill, hade uppfört en borg på Bornholm. Detta förnekade dock Jacob Erlandsen, och hävdade att han endast hade förbättrat befintliga byggnader på platsen.

 

Borgens äldsta delar, Manteltornet och den inre borgmuren, är byggda av ohuggen eller kluven granit och kalksten. Under senare tillbyggnader, exempelvis lübeckarnas under 1500-talet, har delar av murtegel tillfogats. Sålunda blev Manteltornets tre översta våningar påbyggda under Lübecktiden. Tornet var avsett både som försvarsanläggning och herrskapsboning. Det bör ha varit en trång och dyster bostad, där bara smala öppningar lät dagsljuset slippa in. Fortfarande kan man på Manteltornet se flera typiska medeltida försvarsanordningar; vid dörren finns en skåra för en fallucka och på insidan hål till fällbommar.

 

Kring den oregelbundna, inre borggården har det allt efter behov byggts nya hus. Hur de använts är svårt att bestämma. Slottskyrkans placering mot den norra muren kan dock med säkerhet fastslås. Runt de centrala delarna finns det en inre ringmur, på 1500-talet kompletterad med ett antal halvrunda torn, byggda som fundament för kanoner. Muren är på vissa ställen kompletterad med jordskansar, som antas härstamma från 1600-talet, då kanonernas effektivitet hade förbättrats så mycket att murar inte längre skyddade mot angrepp.

 

Ytterst på klippkanten anlades en yttre ringmur som ersättning för den palissad, som fanns tidigare. Förbindelsen över den grävda vallgraven inåt land utgjordes tidigare av en träbro, men denna ersattes av lübeckarna med en mycket vacker konstruktion av tegel - nu Danmarks enda fullständigt bevarade bro från medeltiden. Både den murade bron och träbron var sannolikt kombinerade med vindbryggor.

 

Klicka här för att boka färja till Bornholm