Aakirkeby

Kyrka i AAkirkeby på Bornholm

Åkirkeby är det bördiga Sydbornholms köpstad. Staden har byggts på en höjdsträckning - en granitrygg täckt med moränlera - 87 meter över omgivande slätt. Samhället, som troligen är öns äldsta köpstad, har i motsats till kuststäderna bildats som en upplandsort för bönderna och även som ett kult- och administrationscentrum. Åkirkeby var under medeltiden Bornholms viktigaste stad med säte både för den kyrkliga styrelsen och senare även landstinget, som sammanträdde här fram till 1776, då det flyttades till Rönne.

 

Efter sin första blomstringstid fick Åkirkeby under några århundraden genomgå verkligt hårda prövningar och under press av kuststädernas växt stagnerade staden succesivt. 1510 brandskattades samhället svårt av lübeckarna. 1535 hade stadsborna och traktens bönder fått nog av det lübeckska styret och alla de pålagor detta innebar. Man gjorde därför uppror, men i den kamp som stod utanför staden, blev de illa beväpnade öborna lätta offer för Lübecks bepansrade krigsmän.

 

På 1600-talet hemsöktes Åkirkeby vid två tillfällen av pesten och nära 1500 människor miste livet. Halva staden brann upp vid en svår eldsvåda år 1684 och fram mot slutet av sjutton-hundratalet levde var tionde invånare av tiggeri. Ännu år 1808 hette det i en rapport till öns landshövding att ”...icke tio borgare i hela Åkirkeby är skuldfria”, men under 1800-talet skedde en uppgång. Den omkringliggande bördiga bygden och stadens centrala läge bringade människor hit och marknaden växte. Från år 1900 blev Åkirkeby också öns järnvägsknut med förbindelser åt tre vädersträck; Rönne, Nexö och Gudhjem.

 

Landsvägarna genom Åkirkeby har bestämt stadens form och struktur. De bildar huvudgator, på vilka affärslivet är koncentrerat. Mellan dessa ligger bostadskvarter med ganska ordinära hus - varken särskilt gamla eller arkitektoniskt märkliga. Dock finns det en del vackra kors-virkeshus. Vid torget ligger det tidigare rådhuset, uppfört 1867. Vid Storegade, i närheten av kyrkan, finns sjukhuset, vars ursprung är intressant; På 1200-talet fanns strax väster om samhället ett Sct Jörgenshospital, drivet av en medeltida stiftelse, Jordbruksegendomen, som hörde till, existerar ännu under namnet Spedlegård, det vill säga spitalgården eller de spetälskas gård, och man har också vid utgrävningar kunnat konstatera begravningar av spetälska.

 

Å Kirke torde vara öns äldsta stenkyrka och är säkert byggd lika mycket till försvarsändamål som för ett kyrkligt liv. Den var under medeltiden direkt underställd domkapitlet i Lund och därmed Bornholms huvudkyrka. Försvarsmässigt var den främst tänkt att vara fästningen, som skulle säkra ärkebiskopens makt gentemot kungens Lilleborg i Almindingen bara 5 kilometer bort. Kyrkan, som är öns största, ligger till synes i stadens centrala del, men grunden den är byggd på hör till den omgivande Åkers socken, som här likt en kil skjuter in i samhället.

 

Den är byggd i flera etapper från omkring 1150 och av material, som stod att finna i öppna stenbrott söder om Åkirkeby; ortoceratitkalk och sandsten. Byggnaden består av kor med absid, skepp, torn och den yngsta delen, vapenhuset från cirka 1225. Tornet har metertjocka väggar och trappan mellan dess våningar är i murtjocklek. Mycket tyder på att det byggts helt i försvarssyfte. Kyrkans inventarier hör till öns mest anmärkningsvärda;

 

Såväl altartavla som altarbord och predikstol är i holländsk renässans och utgör förnämliga arbeten, troligen utförda av Jacob Kremberg, Lund. Mest berömd är den otroligt vackra dopfunten, huggen i sandsten av den gotländske stenmästaren Sighraf ungefär samtidigt som kyrkan kom till. Dopfunten tillhör det allra yppersta av vad man presterat inom romansk funt-tillverkning i Norden. På sidorna finns 11 fält i relief, vilka visar scener ur Kristi liv; bebådelsen, födelsen, de heliga tre konungars tillbedjan och lidandeshistorien. De olika motiven skiljs av kolonner, vilka i sin tur bär upp treklöverbågar, som skapar inramningen ovanför. Klöverbladsbågarna innehåller förklarande text, huggen i runor - öns längsta sammanhängande runinskrift. Foten omslingras av sammanflätade ormar med lejon- och vädurshuvuden.

 

I vapenhuset finns två runstenar samt en gravsten över Schweder Ketting och hans hustrur. Ketting var Lübeck-fogde på Bornholm 1556-1573. I övrigt kan nämnas att Å Kirke genomgick en radikal och omdiskuterad restaurering 1874, då man bland annat rev ned en mycket vacker arkadmur, som vilade på fem fyrkantiga pelare och delade skeppet på längden.