Svaneke på Bornholm

Svaneke på Bornholm

Solen skiner först i Svaneke  heter det i en känd turistslogan. Detta påstående rättfärdigas av att staden är Danmarks östligaste och tillika en av det allra minsta. Den ligger på en mycket ojämn, sluttande granitplatå vid en klippkust med vikar, näs och skär, men terrängen är något blidare än på Nordbornholm . Flera av vikarna har tjänstgjort som naturhamnar och varit angörningsplatser för sjöfarten, innan trafiken koncentrerades till våra dagens konstgjorda hamnbassäng, vilken är utsprängd ur klippan.

 

Svaneke räknas som öns mest idylliska stad på grund av sin gamla välunderhållna terassbebyggelse, som smälter in så väl in i landskapet. De många solskenstimmarna och den långa eftersommaren har skapat förutsättningar för en sydländs vegetation. I lä av en varm och skyddande klippa sträcker sig vinrankorna, fikon, mullbärs och valnötsträd ut sina grenar över de lugna gatorna. Man tror att staden fick sitt namn efter en vik, där vilda svanar höll till, och svanen figurerat också vit med en gyllene ring i näbben, på röd botten – i stadens vapen känt från 1584. I dagens Svaneke kretsar livet fram för allt kring torget – med en livlig handel vissa dagar och hamnen som framför allt hemvist fiskebåtar och fritidsseglare. Under sommarhalvåret  har man på vardagar en båtförbindelse med  Christiansö

 

Sina köpstadsprivilegier fick Svaneke under 1400-talet, och bland annat myntfynd från denna tid vittnar om ett livligt handelsutbyte med hansestäderna. Halva staden ödelades vid en eldsvåda 1610, men ända fram i 1700-talet förmådde den konkurrera med Nexö som östra Bornholms viktigaste handelsplats. En missräkning var att hamnen totalförstördes vid en svår storm 1872. Skadorna var så omfattande att den inte kunde öppnas igen förrän 25 år senare. Då Svaneke sedan ”glömdes bort” vid projekteringen av järnvägarna, kom andra, mer ”centralt” belägna orter att ta över som kommersiella centra. En positiv följd var emellertid att staden i stort sett slapp förfulande industrianläggningar och man har istället kunnat värna om de gamla, genuina miljöerna.

 

Eftersom de höga herrarna i Rönne fann Svaneke utan betydelse, då man skulle dra fram järnväg över ön, blev det endast småföretagare som kom att få utkomstmöjligheter i staden, och man kan med förlov påstå att den hade lyckan att överleva på sin fattigdom. Utvecklingen stannade upp, allt fick bli vid det gamla, varpå Svaneke i en ny tid fick ett annat liv som en av Danmarks bäst bevarade städer.

 

Bebyggelsen, som ansluter vackert till terrängen, består till största delen av korsvirkeshus med små gårdar och täppor. Som ett minne från tidigare epokers storhetstid, då Svaneke var en handelsplats, kan man fortfarande finna många av de gamla fyrlängade köpmansgårdarna med röda eller gulkalkade väggar, korsvirke och röda tegeltak. Närmast den förr så livliga hamnen ligger de två allra största skeppargårdarna och handelshusen - nu hotell under namnen Siemsens Gård och Östersöen.

 

Det var på 1960-talet man på allvar fick upp ögonen för Svanekes unika miljö. En förening, Svanekes Venner, hade bildats och tillsammans med myndigheterna arbetade denna fram en bevarandeplan som ”försäkrade” den gamla arkitekturen mot stilbrytande moderniseringar. En av de största tillskyndarna i detta lovvärda arbete var Anker E Kofoed. Hans programförklaring och bevekelsegrund för arbetet är värd att begrunda:. Under byggnadsminnesåret 1975 fick Svaneke Europarådets guldmedalj för, som det hette, ”sitt konsekventa bevarande av den typiska lilla hamnstadens historiska karaktär.

 

I dagens Svaneke kretsar livet framförallt kring torget - med en livlig handel vissa dagar - och hamnen, som framför allt är hemvist för fiskebåtar och fritidsseglare. Via postbåten har man en daglig förbindelse med Christiansö och vissa sommarkvällar utgår en turbåt härifrån. I stark pålandsvind kan man inte angöra Svanekes hamn. Då stänges luckan till innerbassängen, för att böljorna inte skall ställa till skada på båtarna där.

 

Klicka här för att  boka hotell i Svaneke