Nordbornholms Naturpark

Nordbornholms Naturpark

Hammerknuden

Hammeren är en gigantisk rundklippa av granit, vars stötsida är jämnt sluttande medan läsidan häver sig högt (82 m) över Östersjön, och som medelst en bred sprickdal är skild från resten av Bornholm. I bottnen av dalen ligger öns största sjö, Hammersö. Staten skänkte 1873 Hammeren till Allinge kommun. Tanken var att fårbetet där i viss mån skulle kompensera invånarna för den stora förlust, man hade åsamkats året dessförinnan, då en stormflod hade förstört hamnen. Kommunen sålde dock nästan omedelbart arealen till en tysk firma, vilken öppnade ett stenbrott och därefter anlade Hammerhavnen. 1914 förvärvade staten åter området, och stenbrytningen fortsatte tills klippan blev fredad 1970.

 

Hammeren framträder idag som en ljungklädd klipphed, en rest av den bornholmska ljungheden, ”Höjlyngen”. I dalarna är det så mycket lä att en skog kan växa, och här kan man finna ett femtiotal olika arter av träd och buskar - några av dem mycket sällsynta. På kustbranterna mot väst har den barska vinden skapat ett enastående stabilt växtsamhälle, opåverkat av människor och i princip oförändrat i 10000 år. Varje vår och höst gästas området av ett praktfullt fågelsträck. Både sällsynta småfågelarter och stora rovfåglar kan ses på västsidan av klippan.

 

Alla på Bornholm levande arter av vilda djur kan påträffas här. Hammeren fungerar som ett reservat åt rådjur, räv, hare, med flera, som här finner lä och föda. Av kartan framgår att arealen är genomskuren av ett nät med stigar, som alla är öppna för allmänheten. Den traditionella vandringsturen för de flesta bornholmare är ”Hammeren rundt” längs räddningsstigarna. Utgångspunkten är Hammerhavnen och härifrån går man längs kusten, först till Hammerodde fyr och därefter till Sandvig. Vägen tillbaka tar man över Hammersöen, Opalsöen och Krystalsöen.

 

Det är kanske just här man får det mest imponerande intrycket av Hammeren. Här ser man naturen själv, men får också uppleva människans kamp för att ta nytta av den genom att ”med hammaren förvandla den hårda stenen till bröd”. Hammershus slottsruin i söder ger det historiska perspektivet 800 år tillbaka.

 

Slotslyngen

Arealen söder om Hammershus, Slotslyngen, köptes och fredades av staten 1909, efter det att området hade varit privatägt sedan 1744. Dessförinnan hörde det till slottet och har säkert i århundraden använts för bete, liksom fallet är med den egentliga ljungheden mitt på ön.

 

Då man inte längre använde ytan för betesändamål, blev Slotslyngen till en praktfull klipphed med den vackraste vegetation av höga, rikblommande ljungväxter mellan isräfflade granitklippor. Allt detta ville man freda och bevara, men glömde att naturen i sig själv inte är statisk, utan föränderlig. På femtio år blev det öppna landskapet omvandlat till snårskog, som på detta ställe var helt oönskad, eftersom den stängde ute de vackra utsikter man tidigare hade kunnat glädja sig åt. 1967 satte man därför igång ett betesförsök med getter i södra delen av området. Eftersom dessa djur föredrar blad och kvistar framför annan föda, räknar man med att de ska kunna bekämpa slyn och hålla kvar ett öppet landskap.

 

Klicka här för att boka färja till Bornholm