Rönne Fästning

Rönne Fästning

Då Christiansös fästning var färdigställd avlade kungen, Christian V, 1687 ett besök på Ertholmene och Bornholm. Nu var tiden inne att anlägga en flottbas, som också skulle kunna hysa större skepp, och valet föll på Rönne. Under vintern 1683-84 hade man vid Arnager gjort ett försök att låta fregatten ”Stjernen” övervintra bakom det undervattensrev, som skärmar av bukten. Försöket misslyckades i det att fartyget skruvades upp på revet av väldiga ismassor. Detta skylldes i och för sig på den osedvanligt stränga vintern, men fick ändå till resultat att man övergav tanken på att anlägga en flottbas vid Arnager.

 

Christian V inspekterade tillsammans med ett antal högt uppsatta herrar förhållandena vid Rönne och godkände planerna på att anlägga en hamn och en befästning av staden. Hädanefter benämnde han alltid staden som ”Vår Fästning Rönne”. Platsen lämpade sig för en hamn, som skulle kunna rymma flottans allra största skepp. Naturens hand i form av två undervattensrev, vilka sträckte sig ut i havet från uddarna i nord och syd, skyddade och skärmade av hamnen. Som försäkring mot angrepp från havet, skulle man från uddarna vid Nörrekås och Gallökken kunna spärra hamninloppet med kanoner. Säkringen mot landsidan skulle utgöras av en vall och ringmur kring hela staden.

 

Förarbetena till detta storstilade byggnadsprojekt påbörjades under vintern 1687 och grundstenen lades på våren 1688. Även här använde man soldater från Norge och ett par kompanier från Bornholms milice som arbetskraft. Vallen skulle innehålla 8 bastioner, av vilka den sydliga låg ut mot kusten på sluttningen vid Gallökken. Inne i denna bastion uppförde man ett torn, citadellet, det som nu kallas Kastellet. Ett liknande, men mindre, skulle ha uppförts där den norra vallsträckningen nådde kusten vid Nörrekås. Detta torn blev emellertid aldrig byggt.

 

Till planerna hörde också vissa förändringar av stadens gamla del. Vissa gator och hus måste tas bort, men man tog även hänsyn till en framtida utbyggnad av nya kvarter med vinkelräta gator och stora öppna platser, varifrån fästningens garnison skulle kunna dirigeras dit det blev nödvändigt. På detta sätt säkrades Store Torv och Lille Torv för framtiden. Arbetena gick snabbt, liksom fallet hade varit på Christiansö, men redan i slutet av 1689 kom en kunglig order om ett temporärt stopp. Det norska manskapet skickades iväg, och det var nu bara milicens lokala styrkor som från och till företog vissa nödtorftiga arbeten. Orsakerna till byggstoppet står att finna dels i de eländiga statsfinanserna, dels i ett växande motstånd i kungens närmaste krets, där många förespråkade en försoning med Sverige. Även lokalt mötte projektet ett massivt motstånd. På Bornholm var man missnöjd med att behöva ställa manskap till förfogande för en fästning i Rönne. Därmed, menade man, blev det omöjligt att försvara resten av ön. Kommendanten klagade på att kungen inte ville anslå pengar för ett tillräckligt antal kanoner. Direktiven innebar istället att man skulle flytta hit kanoner från öns många skansar.

 

Tanken på ”Rönne Fästning” övergavs emellertid inte genast - så sent som 1743 uppfördes ”Huvudvakten” av sten från Hammershus, och man utarbetade ett nytt, mindre projekt. Men härmed upphörde befästningsbyggandet - det enda som blev färdigt var det stora tornet, Kastellet, med den omkringliggande bastionen. För hamnens vidkommande kom det att gå nästan 200 år, innan den genomgick en utveckling lik den, som planerades i samband med fästningsprojektet.

 

Klicka här för att boka färja till Bornholm